Skip to content

Louisiana Literature: Den största dikten ingen kommer läsa

Bland festivalens sista evenemang är ett panelsamtal mellan de båda New York-baserade författarna Rachel Kushner och Kenneth Goldsmith. Utöver hemstaden har de också gemensamt en bakgrund inom konstvärlden.

Kushner är aktuell med romanen The Flame Thrower (i översättning Eldkastaren, 2014). Goldsmith har ännu inte översatts till svenska, men är aktuell med två böcker i år: Theory, som är en samling disparata texter från hela hans karriär, och den Walter Benjamin-inspirerade Capital, som är en samling citat som beskriver New York under 1900-talet.

Samtalet inleds med en uppläsning. Kushner väljer ett passande parti ur sin nya roman, som beskriver en middagsbjudning i en hipp takvåning i New York. I stycket figurerar en man som tvingar gästerna att först lyssna på hans outsinliga prat för att sedan låta dem höra en inspelad monolog där han själv håller låda. Publiken svarar med ett rungande skratt. Goldsmith väljer ett mer teoretiskt parti, ur sin nyligen utgivna Theory, som sätter tonen för panelsamtalet.

Diskussionen glider omgående in på ”den nya litteraturen”, eller ”framtidens litteratur”. Goldsmith driver tesen att vi läser och skriver mer än någonsin. Men vi skriver och läser sådant som inte erkänns som litterärt.

– Jag vill att det ska vara lika enkelt att skriva som det är att diska, säger Goldsmith. Det ska vara lika intressant också.

Hans idé är att hitta tekniker där vi kan lära oss att integrera och revitalisera litteraturen genom att plocka in saker i litteraturen som idag inte erkänns som litterära.

– Jag vill att det ska kännas OK att leva i vår tid, säger Goldsmith. Det löser sig till slut.

Idag skrivs världens största dikt, internet. Men det är en dikt som aldrig kommer att kunna läsas i sin helhet. Goldsmith citerar den kanadensiska poeten Christian Bök: I framtiden kommer maskiner att skriva dikter för andra maskiner. En mänsklig läsarskara saknas ändå.

Kushner inställning till internet är inte lika ansträngd. Hon säger att hon skaffade Facebook för att kunna hänga med i Occupy-rörelsen. Hon säger att hon nästan bara läser äldre litteratur. Det samtida håller inte nödvändigtvis hög kvalitet.

– Man väljer själv vem man vill jämföra sig med, säger Kushner.

Kushner antyder en kritik mot Goldsmith. Hon säger att de tekniker och metoder som han använder är klassiskt avantgardistiska, att det inte är något nytt. Goldsmith kontrar med att påstå representationskrisen inom litteraturen på 1900-talet var en falsk kris, den fick aldrig lov att bryta ut. Utan det är först i och med den digitala eran som det blir en verklig kris för litteraturen. Litteraturen måste förnyas och förändras i takt med att medierna som ramar in våra liv blir alltmer textbaserade.

Ordkonsts utsända upplever att samtalet i första hand är ett samtal om Goldsmiths författarskap och de metoder han förespråkar, och bara skenbart om Kushners. Hon vill vid flera tillfällen byta ämne från internet till att handla om litteratur i en vidare mening. Inledningsvis är det Goldsmith som ibland avbryter Kushner i någon av hennes utläggningar, men den sista halvan domineras av Kushner. Hon vill lyfta fram den sociala verkligheten i litteraturen, överskrida litteraturens gränser. Hon säger att människan aldrig fullt ut kan bli till en maskin, att det är en plattityd. Hon nämner Charlie Chaplins Modern Times och Ralph Ellison The Invisible Man som ett bra exempel på hur människans relation till maskiner kan gestaltas ärligt. Även människan som tänker på sig själv som en maskin tänker i slutändan som en människa.

Hela samtalet ska rundas av med en kommentar om litteraturens framtid. Efter en stunds förvirrad tystnad säger Kushner:

– Ursäkta. Jag tappa frågan. Jag satt och tänkte på IS.

Oscar Westerholm
Mathias Alexandersson

Louisiana Literature: Kenneth Goldsmith på parkscenen

Kenneth Goldsmith hör till de mer tongivande idag verksamma amerikanska poeter. Namnkunniga teoretiker som Marjorie Perloff lyfter fram honom i framkanten av litteraturens Avantgarde. Men ingen läser honom. Inte ens han själv.

   – I am the most boring writer who has ever lived, säger Kenneth Goldsmith med ett leende inför en fullsatt publik på Louisiana Literature.

Det är en vacker sensommarkväll på Louisiana Literature. Tältet som den amerikanska poeten Kenneth Goldsmith ska intervjuas i verkar komma från en cirkus. Mönster i taket och en instängd, nästan unken lukt vittnar om detta. Tältet står i en sänka nära stranden nedanför konstmuseet Louisiana. På andra sidan bukten kan man skymta Sverige, konturerna alltmer otydliga i det avtagande kvällsljuset. Utspridda i gräset på kullen och på trappor som leder upp till museets kafé sitter folk och dricker öl och vin.

Kenneth Goldsmith kommer in på scen iförd en prickig kostym och halmhatt. Han är på ett gott humör och etablerar redan från början en avspänd attityd gentemot publik och intervjuare.

Han är världens tråkigaste författare, menar Goldsmith själv. Han berättar att han inte klarar av att läsa sina egna böcker utan att somna.

Andy Warhol gav 1968 ut boken a, A novel som är en ordagrann transkribering av ljudupptagningar av hans eget samt en medarbetares prat som spelats in under en två-årsperiod. Goldsmith hävdar att detta aldrig egentligen sågs som litteratur. Litteraturen ligger efter, påstår han. 1997 gav han ut boken Soliloquy där han spelat in allt han sa under en vecka, från det att han gick upp en måndag och till han gick och lade sig på söndag. Han transkriberade vartenda ord som han själv sa och tog bort allt annat. Boken har ett omfång på 500 sidor.

– Speech is really ugly, it’s really abstract. It’s much more disjunctive than any modernist would have dreamt up.

Goldsmiths senare plagiatprojekt liknar i mångt och mycket Marcel Duchamps ”found object”. Det Duchamp gjorde med skulpturen, det vill säga att ta ett vardagligt föremål och placera den i ett nytt sammanhang, det vill Goldsmith göra med litteraturen.

Själv påstår han att han aldrig kommer att skriva ett ord till. Goldsmith föreslår konceptet ”unoriginal genius”, som från början myntades av Marjorie Perloff, en litteraturvetare och frontfigur inom samtida poesiforskning. Författaren ska, istället för att producera ny text, sätta redan existerande text i nya sammanhang. Lite som en DJ.

– I never have writer’s block, säger Goldsmith.

Det främsta exemplet på ett plagierat verk, och som blivit det verk som många förknippar Goldsmith med, är Day som kom ut 2003. Det är en egendomlig bok: en 800 sidor lång ord-för-ord transkribering av ett nummer av The New York Times. Day är ett verk som lyfter fram många intressanta frågeställningar, till exempel om en bok nödvändigtvis ska vara till för att läsas och om det är rätt plagiera text och ge ut i annat format.

En annan intressant frågeställning är hur författaren transkriberar något. Det blir aktuellt när intervjuaren Christian Lund kommer in på Goldsmiths senast utgivna bok, som är en sammanställning av sju texter som på något vis rör sig kring en ”amerikansk tragedi”. Titeln på boken är Seven American Deaths and Disasters och innehåller bland annat en transkribering av radiosändningar som gjordes den 11 september 2001.

När han läser högt ur den på Louisiana blir han tårögd och avbryter.

– It’s still so fucking hard, säger han.

Efter ett kort samtal om 9/11 kommer samtalet in på en mer nutida amerikansk tragedi: mordet på Michael Brown. Det senaste halvåret har Goldsmith varit i blåsväder efter att ha läst Michael Browns obduktionsrapport som en dikt.

– I turned the heat up so bad that it actually blew up on me, säger han.

Reaktionerna från allmänheten på Goldsmiths läsning i mars 2015 lät sig inte väntas på. På Twitter skrevs bland annat: ”… Kenneth Goldsmith did a thing… made a thing… for a crowd… out of a black boy’s dead body… he performed… and was paid well.” ”Kenneth Goldsmith appropriates Michael Brown’s murdered body, reframed as his poetry, & retweets the angry reactions. A troll with tenure.”

Han känner att han drog sitt konstnärliga utövande för långt. Han agerade i slutändan en vit man som gjorde en representation av svart kropp.

– My job now is to listen, säger han.

Kenneth Goldsmith är aktuell i höst med Capital. En 1000-sidig samling citat från olika textkällor som beskriver hans hemstad New York.

Oscar Westerholm

Louisiana Literature: Louisianas olika rum

”Konsten rör sig alltid framåt. Men litteratur som ges ut idag ser ofta ut på samma sätt som på artonhundratalet. Medan konsten förväntas tänja på gränser kan litteraturen verka på ett annat plan, mer cirkulärt”.

Orden är Rachel Kushners och yttras i ett samtal på Louisianas södra scen, framför ett enormt verk av Roy Liechtenstein. Salen är fullsatt och ekar av kamerors slutarljud. Kushners roman Eldkastaren (som utkom på svenska tidigare i år) utspelar sig till stor del i New Yorks konstvärld under 1970-talet. Kushner fortsatte sina tankar om konstens och litteraturens olika villkor med att säga: ”Jag tror att det kan bero på hur författare och konstnärer arbetar. Det står en författare fritt att välja att stänga in sig, bo långt bort från städerna, att fördjupa sig i vad som helst, som 1800-talslitteratur. Det finns helt andra krav på konstnärer att vara uppdaterade, att delta i en offentlighet”.

Rachel Kushner är inte ensam om att ha hittat ett eget rum i skrivandet. När Kenneth Goldsmith några timmar senare intar parkscenen, iförd rödprickig kostym och hatt, berättar han om sin väg från konstvärlden till litteraturen. Efter en lång karriär som skulptör började han alltmer inkorporera det skrivna ordet i sina verk. ”Men ingen vill läsa i gallerier. Folk vill bara titta i gallerier. Så jag började verka i den digitala miljön, framför datorn. Där fick jag vara ifred, göra vad jag ville”, säger han.

Jag flyr sensommarsolen och folkmassorna in i Louisianas stora utställning Afrika. Det är ett enormt, ambitiöst projekt som sträcker sig över flera salar. Längst in i byggnaden finns Francis Kérés arkitektoniska installation Louisiana canopy. Det första som möter besökaren är lukten: färskt trä. Från taket faller artificiellt ljus ner mellan hängande träformationer. Besökare sitter på låga bänkar, vissa i grupp, andra ensamma. Några samtalar, några sitter för sig själva. Den som vill kan ta del av lågmälda videoinstallationer. På en skylt står det att Kéré här har utforskat platsens betydelse i sin västafrikanska hembygd: hur trädens skuggor skapar platser för människor att samlas, men också avskildhet. Jag stannar länge. Det är underbart svalt jämfört med den högljudd augustivärmen utomhus.

När jag till sist stiger ut på festivalområdet för dagens sista programpunkt når sorlet mig igen. Alltfler människor har vinglas i händerna och någon uppmärksammar mig på att Jonas Gardell just gick förbi. Jag tänker att litteraturen må erbjuda en möjlighet till avskildhet för den som besitter en skrivarlya, men för Louisianas Literatures besökare är litteraturdeltagandet idag en nog så socialt intensiv upplevelse. Jag tittar ner på schemat och ser att jag inte hunnit med en bråkdel av de författarsamtal jag hade velat gå på. Men idag erbjöd mig konstutställningen det Goldsmith och Kushner fann i litteraturen: ett rum. Inte nödvändigtvis ett eget, men ett rum för avskildhet och eftertanke.

Imorgon, söndag kommer Rachel Kushner och Kenneth Goldsmith att samtala tillsammans på Parkscenen, 14.00.

Molly Uhlmann Lindberg

Louisiana literature: Fredrik Nyberg kritisk till stjärnkavalkaden 

Författarstjärnorna gästar festivalen med uppläsningar och intervjuer. Tråkigt, tycker poeten och lektorn i litterär gestaltning Fredrik Nyberg. 

– Jag har svårt att hitta vad festivalen riktigt vill hävda, säger han till Ordkonst.

Fredrik Nyberg utkom senast i år med diktboken Slingorna och underjorden – Att bli ved III på Norstedts. Han är också lektor i litterär gestaltning vid Göteborgs universitet, och med kollegorna där har han kommit till litteraturfestivalen inför stundande kurstart.

Ett framträdande som lockar är Kenneth Goldsmith, den amerikanske konceptpoeten som bland annat skrivit av en hel New York Times. Han haft stor effekt på svensk poesi under de senaste tio åren, enligt Fredrik Nyberg.

– Den konceptuella vågen har varit en viktig rörelse i svensk samtidspoesi under ett antal år och då är Goldsmith en förgrundsgestalt naturligtvis, säger Fredrik Nyberg.

Själv använder han goldsmithska metoder till viss del.

– Jag kan intressera mig för vissa konceptuella byggställningar när jag tänker på en diktsamling, då kan jag skapa något slags regelverk, men samtidigt är jag i högre grad intresserad av ett subjekt och en mer traditionell poetisk röst.

Fredrik Nyberg såg en ”ganska trött” uppläsning med författaren Richard Ford, och tycker att festivalen är en stjärnkavalkad som satsar mer på stora namn än en genomgående tanke.

– Det är en ny typ av litteraturfestival som det säkert kommer bli fler av. Det är väl en del av den globala samtidskapitalismen som på något sätt tar tag i litteraturen också. Det är inte jättekul, men det är fint väder. Och platsen är fantastisk. Det är längesedan jag var på rockfestival men det är lite så, sitta i gräset och dricka öl, säger Nyberg.

Ska du göra det sedan?

– Ja, det tänkte jag nog göra.

Oscar Westerholm
Carl Thanner

11939087_10155868666930386_1361563896_n

 

 

(Bildtext: fr. v. till h.: Oscar Westerholm från Ordkonst och poeten Fredrik Nyberg.)

http://channel.louisiana.dk/video/kenneth-goldsmith-poetry-newspaper 00:14 – 01:11

I’m Kenneth Goldsmith

A poet who lives in New York City

A city full of words

Poetry is all around us

We just need to reframe it

And suddenly

It becomes

Our own

 

Now I’m gonna read you

A very short poem

 

Something brand new

 

Entitled:

French Writer Wins Nobel

 

Stockholm

Patrick Modiano

Of France

Who has made a lifelong study

Of the Nazi occupation

And its effects on his country

Was awarded the Nobel Prize

In literature Thursday

The Swedish academy

Gave the one point one million dollar

Prize to Modiano sixty nine

Quote for the art of memory

With which he has evoked

With the most ungraspable human destinies

And uncovered the life world

Of the occupation

 

AP

 

 

Oscar Westerholm

Louisiana Literature: Sara Stridsberg

StridsbergDet är en vacker sensommarkväll. Folk sitter på en gräskulle och dricker vin och öl. Myggor surrar i öronen. Sara Stridsberg intervjuas av Synne Rifbjerg inför en fullsatt parkscen, beläget vid stranden nedanför museibyggnaden.

”Jag vill beskriva världen utan att ödelägga den”, säger Sara Stridsberg.

En del av diskussionen handlar om hur hon inte vill slå fast karaktärer i sina romaner genom att ge dem enkla benämningar som hora, tiggare och prinsessa.

Hennes senaste roman heter Beckomberga: ode till min familj och kom ut 2014. Hon har bland annat skrivit Drömfakulteten och Darling River.

Louisiana Literature: Kenneth Goldsmith

Kenneth Goldsmith intar Parkscenen på Louisina Literature om mindre än tre timmar. Vi väntar spänt på att få en blick av New York-poeten som läste väderleksrapporter för Barack Obama när han var inbjuden att läsa poesi i Vita Huset.

Kenneth Goldsmith är mest känd för sin drygt 800-sidiga transkribering av ett nummer av New York Times (1 september 2000). Boken, som är blå och tung och fylld av börsnoteringar och dejtingannonser och filmrecensioner (et cetera), innehåller allt som en god roman kan tänkas innehålla: hat, kärlek, svek, ensamhet, skuld, drömmar.

Goldsmiths koncept är plagiatet, transkriberingen, omorganisering av redan existerande text. Han menar att vi idag inte längre kan vara kreativa, utan det som är ärligast av en författare är att vara icke-kreativ (uncreative). Gamla litterära former har blivit använda om och om igen. Att skriva en välstrukturerad realistisk roman är, i någon mån, lika mycket ett plagiat som att skriva av en roman av Dostojevskij.

Ordkonst på Louisana Literature

Carl, Oscar och Molly från Tidskriften Ordkonst är nyss ankomna till Louisiana literature, litteraturfestivalen som pågår i dagarna.

Några av författarna som deltar med uppläsningar och intervjuer är Richard Ford, Sara Stridsberg, Ngũgĩ wa Thiong’o, Rachel Kushner, Kenny Goldsmith och Suzanne Brøgger.

Följ uppdateringen på Twitter och Instagram.

Hela programmet hittar du på http://www.louisiana.dk/det-sker/louisiana-literature

Carl, Oscar och Molly från Tidskriften Ordkonst nyss ankomna till Louisiana literature, litteraturfestivalen som pågår i dagarna.

Ordkonst söker bidrag till tema glamour

10156091_857932814293620_7345270356129763963_n

Tidskriften Ordkonst söker texter och bilder till nästa nummer med tema glamour.

Vi publicerar alla sorters skönlitterära texter, essäer, recensioner och illustrationer. Även sådant som inte är relaterat till temat är intressant. Se bara till att inte skriva med ditt namn i dokumentet då inskickat material bedöms anonymt.

Sänd ditt bidrag anonymt till:
bidragtidskriftenordkonst@gmail.com
senast 20 augusti!

* * *

Sportbil mellan lummiga trädgårdsbjudningar i Professorsstaden och Skanör. Tunga möbler och breda drinkar. Längtan till strålkastarljusen i Melodifestivalen. Till att kön ringlar fram till dig där du sitter och signerar i Bonniermontern på Bokmässan.

”Borta är tamburinernas muntra ljud, / det är slut med fest och glam, / borta är lyrans muntra toner” (Jesaja 24:8). Housemusiken har tystnat och helrören druckits upp. Vad händer när strålkastarljuset slocknar och signeringskön sinar?

Glamour kan vara en imitation av något fint, som inte räcker till. Chokladasken som försöker se lyxig ut men som man bara fnissar åt. Eller skönheten i något som gått från lyxigt till solkigt. Eller det överdrivna. Känns man vid glamour i Djursholm?

Det är inte så glamoröst som man kan tro, säger den som arbetar på reklambyrå, kulturredaktion eller mäklarfirma. Men det verkar glamoröst på reklambyrå, kulturredaktion och mäklarfirma.

Vem som helst kan vara glamorös, leva ut, nej, det är en fråga om klass, vissa klär sig ironiskt glamoröst, alla kan inte vara stjärnor, ta plats, alla vill inte heller. Det är provocerande med glamour. Kan Louis Vuitton-väskor vara ett motstånd? Eller är längtan efter glamour bara en del av klassamhället, kommersialismen? Kanske fungerar glamour som en verklighetsflykt i svåra tider.

Se till att skriva eller måla mellan sommarens cocktailpartyn.

Ordkonst söker nya redaktörer!

öken

 

Nu söker Ordkonst redaktörer för läsåret 15/16

Har du ett intresse för litteratur och vill vara med och utveckla Ordkonst? Sök!

Som redaktör för Ordkonst har du en unik möjlighet att få syssla med litteratur på olika sätt – genom att bedöma och diskutera texter, utforma nya teman och nummer samt ordna releasefester och workshops.

Vi söker dig som vill arbeta redaktionellt med text. Vi välkomnar nytänkande och innovation, då tidskriftens innehåll och form bestäms av redaktionen. Oavsett vad du pluggar eller vad du har gjort tidigare är du varmt välkommen att söka in till redaktionen. Det viktigaste är att du är engagerad och har ett genuint intresse för litteratur och kultur!

Erfarenhet av tidigare redaktörsarbete eller en kandidatexamen i litteraturvetenskap är inget som helst krav! Däremot är det viktigt att du är beredd att periodvis lägga ned en betydande mängd tid på detta.

Har du erfarenhat av att arbeta med hemsidor och webbdesign (eller bara tycker det är roligt) är det en merit av allra högsta inresse.

Skriv ett brev på max en sida där du berättar om dig själv, dina erfarenheter av och syn på litteratur, eventuell erfarenhet av tidigare redaktörsarbete (som sagt: inget krav!), varför du vill vara med i redaktionen och vad du vill göra som en del av Ordkonst.

Ansökan mejlas till tidskriftenordkonst@gmail.com.

Deadline är den 19 april.

Välkommen med din ansökan!